Long time no see

Denna och nästa vecka agerar vårt hus som ett litet hotell för pappa Larsson. Han packar sin väska, säger Hej Då och försvinner iväg uppåt landet ett par dagar. Kommer hem, lastar ur smutstvätten, sover en natt, packar om och ger sig av igen. Vi har tur som får se honom heeeela lördagen i alla fall! Söndagen skall tydligen ägnas åt arbete.
Tänk om han hade haft övertidsersättning......

I tisdags eftermiddag fick Filip feber. Misstänkte att något var på gång med tanke på hans humör när vi var på sångstunden. Febern var borta i går morse men det blev en hemmadag med vila ändå. Idag var han tillbaka i skolan och allt är frid och fröjd igen. Märkliga små baciller!

I dag på förmiddagen så tog jag och Sixten en promenad till sjön för att mata kvack-kvackorna med bröd och kex. Solen sken men vinden var riktigt isande kall. Skönt att komma ut i alla fall.

Bröllop fortsättning...

Alltså var planerna att huxflux lämna festen och åka till Carrabba´s Italian Grill för en drink.

Glömde förresten berätta om presenten. Vi köpte ett presentkort på William-Sonoma till de lyckliga tu. Presentkortet och gratulationskortet stoppade jag i en färgglad blommig påse och fluffade i lite rosa prasselpapper. Som ni ser på kortet i förra inlägget så var det inte så rätt. Silver, vitt och beige är tydligen bröllopsfärgerna.

18 personer knödde sig in i den redan välfyllda restaurangen. Någon kände någon och snart hade de trollat fram bord till oss alla. Jag och Henrik trodde att vi skulle ta en drink och sedan droppa av efterhand. Men det kom in menyer och beställdes mat till höger och vänster och plötsligt satt vi där med en nybakat bröd, tapenade, Antipastitallrik och Scampi i citron - och vitlökssmörsås.

Det var den trevligaste kvällen med amerikanare sedan vi flyttade hit! Vi skrattade och pratade och hade så trevligt att vi inte ville gå därifrån men vi hade ju två barn att hämta.

Bröllop

Igår eftermiddag var vi bjudna på bröllop. Svensk-amerikanskt sådant och vi hade stora förhoppningar om applåder i kyrkan, långa rader av bridesmaids uppklädda i färgsprakande gräddbakelseklänningar och dans innan middagen.

Brudparet var Thomas kollega till Henrik som bott i USA i 9 år och Donna en amerikansk donna som är ruskigt lik Maud Olofsson

Jag lyckades få en akuttid hos frisören på förmiddagen och fick ny färg och frisyr i ett huj. Sen var det det där med klädseln. Jag hade bett Henrik fråga på jobbet vilken dress code som gällde men dagarna gick och jag fick inget svar. Inte ens hotet om att det kommer bli dyrare klänning för var dag som går hjälpte. I fredags eftermiddag fick jag veta att det var nice casual typ snygga byxor och en blus eller enkel klänning som gällde. Njääää är det bröllop så är det bröllop. Så in i garderoben och snoka fram en flådig klänning (från detta årtusende;).

Barnen inhystes hos superbarnvakten Karin och hennes småsystrar Alice och Klara. Sixten visade upp sitt surmoppsansikte när vi åkte med smälte snabbt när det blev kojbygge och bus i trädgården. Hörde även rykten om att de gjort glass!

Vigslen var kl 15 i Sedgefield Presbyterian church. Kyrksalen var ganska lik en svensk kyrka men väldigt färglös kyrksal. Saknade de vackra fönsterna man ser i svenska kyrkor. Cermonin var vacker och innehöll allt de klassiska; en snyftande brud, en nervös brudgum, vacker musik och trilskande ljudsystem.

Efter vigseln samlades vi i the Church Fellowship Hall (motsvarande Församlingshemmet). Där var det uppdukat mat på ett långbord i mitten och små bord stod uppdukade runt om. Vi gled runt lite försynt och väntade ut de andra gästerna för att inte trampa i klaveret fullständigt. Plötsligt gjorde några gäster en framryckning mot maten och vi var inte sena att hänga på. Vi åt kryddiga frikadeller, frukt, gurksnittar, grönsaker med dippsås, miniminiminiscones med skinka och någon oidentifierbar ljummen pepparrotsaktig röra på kex och till detta drack vi bål.

Medan vi åt fotograferades brudparet och de gjorde entré lagom till det var dags att skära tårtan.

Alltså det här med bröllopstårta. Vi har varit på ett antal bröllop i Sverige och ätit den ena mumsigare tårtan efter den andra. Jordgubbar, choklad, grädde, krämer och smarrigheter har avlöst varandra. Vi har varit på bröllop i England och där serverades vi en minimal bit spritindränkt fruktkaka. Tårtan var lika vacker som den var äcklig.

Gårdagens tårta var vacker som en midsommardag och damen som hade gjort tårtan stod bredvid tårtbordet med barsk uppsyn och vaktade sitt mästerverk. Under alla blommor och icing var det bara en sockerkaka. Åhh vilken besvikelse! Här i landet där vi äter goda jordgubbar året runt.

När tårtan var uppäten började gästerna droppa av. Hey hey hey vänta nu! Dansen, baren, talen?????? Vi förstod ingenting. Klockan var då 17 och vi kände inte riktigt för att åka hem redan. Men det vara bara att ta seden dit man kommer och säga hejdå. Fast då hörde vi ryktet om att de från Henriks kontor skulle åka iväg och ta en drink. Jajamensan vi hänger på, barnen var ju i tryggt förvar och barnlediga kvällar har vi inte så gott om.

Nu muttrar Henrik från garaget att jag borde minsann komma ut och hjälpa honom och städa så fortsättning följer....

Sixten 2 år

Den 23 februari 2006 kom vår lille gubbe. Idag är han en stor kille som leker cowboy, kan göra baklängeskullerbyttor, kan knäcka ägg till pannkakssmeten, sjunger blinka lilla stjärna med stor inlevelse och delar ut de smaskigaste pussarna.

Långt borta men ändå så nära

I går eftermiddag pratade jag i nästan en timme med en vän i Sverige. Vi brukar ha sådan maratonsamtal om allt och inget. En uppdatering om vardagen och alla skandaler i våra enkla liv.

Det kändes som om jag gick och plockade där hemma i Sverigehuset med telefonen i ena handen och leksaker i den andra och visste att på andra sidan tråden såg det ungefär likadant ut.
Jag saknar dig!


Idag har jag pratat med Radiotjänst i Kiruna. De var inte lika trevliga, fulingarna

P is for Pajamas

Morgonens stora diskussionsämne brukar antingen vara huruvida Filip får ha finskjorta och finbyxorna i skolan eller om det är lämpligt med shorts vid +3C. Idag slapp vi hela den här processen för idag var det Pajama Day i Pre School.
Filip hade på sig sin glow in the dark-köpt i Ullared-åhh vad jag saknar våra shoppingresor dit tjejer där hemma i Sverige-Dinosaurie PJ och morgonrock.
Vi möttes i dörren av Mrs Farmer klädd i lilablommig flanellpyjamas och knasiga morgontofflor.
Inne i klassrummet var det fullt av rosablommiga prinsesspluttesnuttor och stentuffa superhero pangpanggrabbar.
Efter lite pyssel, sång och bokstavsträning serverades det pancakes med syrup.
En helknasig och mycket uppskattad dag i skolan.

När vi hämtat Filip tog vi ett varv runt McDonalds och försåg oss med lite lunch. Sen susade vi bort mot Jamestown för sångstund hemma hos Alice och Klara och Mamma Mia. Influensan har gått hårt åt North Carolina så vi saknade 7 sångfåglar idag. Vi hoppas verkligen att vi klarar oss undan i år. Särskilt när Pappa Larsson snart skall ut och resa i 2 veckor.

Idag har jag också hunnit med att fnula upp två gardinlängder och en gardinkappa i köket. Inte så pjåkigt, synd bara att väggfärgen är så....så gul. Det kliar lite i om-målarfingrarna men inte tillräckligt än. Det finns ju andra rum att vara i.

Om någon hade frågat mig i fredags vad vi skulle göra i helgen så hade jag svarat Inget speciellt, städa garaget och åka till någon park kanske. Så det var med de stora ambitionerna vi vaknade i lördags morse. Vi började prata om vilka saker vi saknade och förvaringshyllor i garaget stod höst på Henriks lista. Jag saknade några lampor och några tavlor och en spegel. Kanske vi skulle ta en tur till IKEA? Det är 48 mil till IKEA ....
Hemma i Sverige hade det inneburit upp ur sängen, frukost i lugn och ro, påklädning, kom ihåg blöjor till Sixten och sen iväg nån gång på förmiddagen. Borta två timmar och sedan hemma igen.

Men tanken gnagde och vi sa jo nu åker vi. Ringde och bokade bonuspoängshotellrum. Packade ombyten och leksaker och klockan 9.30 satt vi i bilen på väg mot Washington.

Bilresan gick strålande och barnen hade inga problem med att sitta i bilen så länge. Några fika- och springpauser längs vägen var allt som behövdes och kl 15 kom vi fram till Woodbridge.
Upp på rummet på med badkläder och tvätta av resdammet och få utlopp för uppdämd energi i hotellpoolen.

Vi hann med en snabbtur på IKEA på lördag eftermiddag. Filip fick hoppa i bollarna i Småland medan vi suckade förnöjt bland Stockholm och Billy. Det är något särskilt att se allt det svenska så långt från Sverige.
Vi köpte lite smått och gott och åkte sedan till Red Robin för middag. där var det tyvärr minst 30 väntetid på bord så vi beställde mat och tog med till hotellet i stället. Efter mat och Frödinge prinsesstårta stoppades de små prinsarna i säng. När de somnat plockade vi fram datorn och försökte strukturera upp vår oplanerade IKEA-resa. Gardintyg, hyllor, ramar, värmeljus, lampor och 100 andra saker som trillar i vagnen.

Alla sov gott, ja inte Sixten när han på något märkligt sätt ålat sig neråt i sin säng och tippade ut, och sen hade jag flaxande pustande Filip bredvid mig så Henrik sov i alla fall gott. Frukost och sedan hopp i poolen igen med svanen Filip och vattendjuret Sixten.

Klockan 10.00 parkerade vi bilen på IKEA och Filip fick ytterligare en sejour i Småland. Vi hann med fika i restaurangen innan det var dags att stuva bilen full. Det var inte många kubikdecimetrar kvar i bilen kan jag lova.

Vi kom hem kl 18 hungriga och glada. Henrik monterade ihop lampor under glada pepprop från Sixten och jag proppade skåpen fulla med Singoallakex och lingonsylt.